1a riktiga semestervecka har tagit sin början!

Tisdagen bjöd på tidig morgon, satt på hästryggen kl kvart i 9. Lektion för Christian väntade! Raien gick kanon, och vi fick till ett par riktigt bra slutor. De enkla bytena kör vi varannadags-principen på för tillfället, och denna dag var det ´jag kan absolut INTE samla mej till omedelbar skritt, utan måste ta 3 travsteg först!' men men, alla pass kan inte vara perfekta, hur skulle det se ut?!  dock går det frammåt hela tiden, och äntligen kan man börja lira på riktigt! sitta och tänka en rörelse, och så bara HÄNDER det! DET mina vänner, DET är MAGI!!! (och bakom ligger HÅRD träning!) Det är så man får rysningar! älskar när allt faller på plats! fixade klart i stallet, och sedan hem för lite brunch! sen tog jag en välbehövlig PN. Däreter bar det av en tur ut till Tjärnö för lite svampplockning. Det blev lite trattisar, kantareller, taggsvamp, blandade soppar med hem i korgen, men ingen storskörd precis. Några hamnade på torkgallret, och några blev stekta med vitlök och basilika, mums!

Onsdag. Började dagen med att städa. mindre roligt men behövligt. Brunchade med Christopher, därefter blev det att hasta till stallet. Linn skulle komma och kolla Rai kl 3, men ville komma tidigare. Jag var tvungen att rida innan, eftersom han ska vila imorgon, pga det är tävling på Lördag. Han kändes fin men hade lite träningsverk från gårdagen. Gjorde lite skolor, och lite enkla byten. de sistnämda funkade mycket bättre idag! När stallet var klart, åkte jag och Christopher och handlade. Därefter blev det en tur till Museet för att förtdsrösta, så nu är det ur vägen! Väl hemma igen började jag med mate, köttsoppa. MUMS!!! tog lite tid, men det var det väl värt! Tog efter maten en snabb PN, innan Frida kom. Hon klippte och lingade mej med blonda och röda slingor. Det blev väldigt höstig och kanonfint! nu sitter jag i soffan, medans Christopher slö-zappar på TV'n. tror snar att jag ska hoppa ned i min nybäddade säng...

10/9 dagen började med en lång sovmorgon. Katten väckte mej vid kvar över 10. Vi kelade till halv 11, sen det var hög tid att pallra sej upp eftersom jag skulle vara på ansiktsbehandling kl 11 på QSRS! Jag hann i tid med 30 sekunder till godo. Vilka jag ägnade åt att fixa säkringen till eldstaden i väntrummet på Spa’t!  Johanna tog väl hand om mej, och jag njöt i fulla drag, även om det gjorde lite ont inemellan;) ’Vill man vara fin får man lida pin’ som det så vackert heter!

När min behandling var klar, var det full fart hem och byta om, eftersom jag & Christopher skulle käka lunch på stan. Valde Heat, som hade Asiatiskbuffé, mums!

Sen var det återigen full fart, hem och byta kläder, och iväg till stallet eftersom Rai skulle få nya dojjor kl 14:00, då de andra hamnat på både snedden och tvären! Han blev jättefin i fossingarna, och vi tog en liten provtur i paddocken för att testa de nya dyrgriparna. Nu har han bara guldskor fram, och ridskor bak, får se om det kommer att göra någon skillnad i avtrampandet av skor. Den grabben ruinerar mej! Spar i alla fall 100:-/ skoning med bara specialare fram. Förhoppningsvis… bakskorna kanske ligger i leran redan om några dagar… han känns bättre och bättre i kroppen för varje dag, och i veckan kommer Linn för en sista genomgång av honom innan tävlingen.  Han börjar bli mycket mera studsig och hoppig igen och häromdagen kunde han stegra betydligt högre ( även om det med Rai’s mått mätt var VÄLDIGT lågt) än innan Linn’s förra besök. Vid löslongeringen gjorde han några försök i alla fall till att bocka. På gott och ont att han börjar bli bättre;) Nu måste man återigen passa på honom så han inte hittar på hyss, och akta sej för när man korrigerar, så att herrn inte får extra-spel! Kärring, de e vad han e! men de e i alla fall min kärring…

När Rai var stretchad och instoppad i boxen med mat, var det dags till nästa aktivitet; fixa mina naglar som hade trasat till sej. De går inte för sej att åka på semester utan att fixa de! Halv fem dundrade jag in på Hygiea, medans Christopher for till Nordby för att klippa sej. Jag blev upphämtad igen vid kvart över sex, då det var hög tid att fara hem och packa, för vi skulle återigen sitta i bilen kl sju. Vi snabbpackade, la ut nyckel till Danielle och matade katten och begav oss därefter till Karlstad där vi skulle övernatta. Jag småslumrade som vanligt… Väl framme i Vålberg inhandlade vi pizza som vi sedan girigt slukade i oss hemma hos Kejje. Sedan blev det lite TV och faktiskt en hyfsat tidig sänggång. Min första dag på semestern har varit allt annat än lugn och stillsam, men det ska det bli ändring på, med start imorgon….

11/9 Sovmorgon igen, precis som det ska vara på semestern! Christopher gick upp vid 10 eftersom han skulle lösa melodikrysset. Jag låg kvar tills det var slut, vilket var vid kvart i elva. Vi åt en sparsam frukost, eftersom Kejje inte handlat. START, yoghurt och knäckemacka är i och för sej inte helt fel. Vi kom iväg vid kvart i tolv-tiden, och började vår färd mot Yasuragi i Stockholm. Enligt Rakel skulle resan ta 3½ timme utan stop. Vi lunchade vid 2-tiden på Mc’Donald’s, och passade på att tanka på Statoilmacken som låg granne. Vid kvart i 4 anlände vi på hotellet, som är väldigt Japan-inspirerat. Vi hade blivit tilldelade ett väldigt trevligt rum, en minisvit, med utsikt över skärgården. Och det stod en flaska mousserande och lite tilltugg och väntade på oss i fönstret. Lyx! Flaskan öppnades och vi tog oss ett litet välkomstglas, innan vi hoppade i våra Yukata’s (bomulls-kimono) och begav oss till badintroduktionen. Där fick vi lära oss hur man skulle knyta yukatan rätt, för surrade man den åt fel håll, betydde det att man skulle gå på begravning! Vi fick även lära oss den japanska tvättcermonin. Man skulle sitta på en låg pall, dels för att man kunde då skyla sej lite mer, och dels för att inte skvätta ned varandra. Sedan skulle man ta den lilla trähinken som fanns vid varje pall, fylla den med lagom tempererat vatten och därefter hälla det över sej, om och om igen. Därefter skulle man ta den lilla tvättlappen man fått tilldelat sej och långsamt gnugga sej över hela kroppen i små, små cirklar in mot hjärtat. Detta för att öka blodcirkulationen och bli ren. Sedan skulle man upprepa proceduren med att hälla vatten över sej igen, tills all tvål var borta. Därefter fick man sedan gå och lägga sej i de varma källorna. För oss västerlänningar, kan detta tyckas som en besvärlig procedur bara för att få bada, men jag måste säja att det var otroligt avslappnande och rogivande! Vi badade i ca 1 timma innan det var dags att gå iväg till middagen. Vi hade blivit rekommenderade att ha på oss Yukatan även under måltiden, vilket vi först tyckte kändes konstig. Men tillslut beslöt vi oss för att ha den på i alla fall. När vi väl kom fram till restaurangen, var glada att vi gjort det valet, eftersom det endast var 3 bord under hela kvällen som vi såg ha vanliga kläder! Maten var kanon. Man fick välja ihop sin meny själv, 2 förrätter, 1 varmrätt och 1 dessert. Jag valde tempurafriterad maki med Karl-Johansvamp och Tempurafriterade räkor med tryffelmajonäs, medan Christopher valde Sashimi Pilgrimsmussla med granatäpple och pinjenötter, samt en japan-inspirerad råbiff. Till varmrätt valde jag hälleflundra med ingefärssky och palsternackspure. Christopher valde ankbröst med friterade risbollar. Till dessert åt jag en stjärnaninsbruleé med sakekokta persikor och Christopher tog chockladmousse med kolasås och havtornsglass. Vi var bägge supernöjda med våra val! Christopher tagit dryckespaket till sin mat, och till förrätten var det 2 olika sake, en rött och en vitt. Bägge var väldigt intressanta, inte alls likt vad jag smakat innan. Dessa var väldigt runda i smaken, och framförallt de smakade MYCKET! De blir allt att inhandla till barskåpet hemma! Hoppas bara systemet har något att erbjuda, för dessa var importerade… vi gick efter maten en runda runt hotellet innan vi beslöt oss för att gå tillbaka till rummet och slappa framför TV’n. Christopher i hittade en romantisk komedi med Sarah Jessica Parker och Mattew Mc auhg. Det började kl 21, och när det var avbrott för nyheter & väder somnade jag.  Antar att filmen slutade som de brukar i Hollywood, att de fick varandra till slut efter lite trassel…

12/9 klockan ringde 9 för frukost. Vaknade relativt utvilad, men var lite öm i kroppen. Min rygg gillade inte sängarna tyvärr. På frukosten bjöds det på misosoppa och makirullar, förutom den vanliga standarfrukosten med ägg och bacon etc. Efter vi ätit klart gick vi och badade. Vi tog god tid på oss, och var därinne nästan 2 timmar. Länge blev vi liggande i sköna vilstolarna. Kl 12 var det dags att bege sej till rummet och ta av badkläderna, för nu var det dags för lunch. Jag tog kockens val av Sushi och Christopher tog Yakatori-spett, fläskkött med olika tillbehör. Vid kvart över 1 var det dags att bege sej till spa-delen igen, för då var det hög tid för min aroma-massage. Christopher fick vänta 1 timma innan det var hans tur med sin klassiska massage. Massagen var underbar! Väldigt avslappnande och de hade värmedyna man låg på medans man fick sin massage. Det var skönt att inte behöva prata under hela sin behandling. Enda jag hade önskat var att det varit lite längre fotmassage, för det är en av mina favoriter! Efteråt återgick jag till rummet och bloggade lite innan Christopher återvände. Vi kollade lite TV och gick sedan en ny tur till badet. Nu är det åter snart dags att besöka restaurangen.

Lite senare…Nu är vi åter från middagen. Mätta och belåtna! Vi satt runt ett stekbord och fick tillsammans med 6 andra se maten tillberedas. Det flamberades, trancherades och lades upp framför ögonen på oss. Det var en lite show i sej! (Föredrar nog dock maten vi fick dagen innan.) När tjejen flamberade släckte hon ljuset för att få bättre effekt på de meterhöga lågorna. Vid trancheringen hade hon lite väl slö kniv, tonfisken fick hon slita med, den trasades mest sönder. Det drog ned det hela lite, speciellt när man såg hennes kollega, lite längre bort, vars kniv skar igenom samma filé med lätthet! Vår entrecote var inte helt genomskuren, vilket gjorde det lite svårt att äta, när man bara har pinnar som tillhyggen! Sedan var vi lite besvikna över att inte få någon som helst information om vad vi drack ( vi hade valt dryckespaket), och vilken dryck som vi skulle dricka de olika rätterna (öl, saké eller vin??.) Glasen ställdes som det kändes ’i oordning’. Christopher frågade vid ett tillfälle vad det var för rödvin vi drack, och fick endast svaret ’det är en rioja’ han försökte luska ut mer om vinet utan resultat. Jag kunde i tillägg fylla i att det var en Crianza, för det hade det stått i vinlistan som rekommendation till kalven. men vi fick aldrig reda på vad själva vinet hette… inte heller de olika sake-vinerna som jag drack heller. ’Det är saké’ var det svar jag fick. Dessertvinet fick vi gissa oss till att det var ett körsbärsvin, och desserten var någon typ av chokladmousse, tydligen med lite körsbär i, fick vi veta när vi frågade efter att vi ätit upp. Vår servitris försvann nämligen innan hon presenterat ’dagens dessert’ som det stod på menyn! Dock i det stora hela var vi nöjda, trots okunnig servis vad det gäller dryckesfronten! På ett sätt skulle jag verkligen vilja jobba här, på grund av att de verkade ha tid för sina gäster, för dessa kom hela tiden i ett till synes välplanerat flöde. Men å andra sidan, vad vi sett av servisen hittills, behöver man inte ha speciellt stor kunskap i sambandet mellan dryck och mat. Inte heller visste de alltid vad de olika rätterna innehöll, utan fick gå till köket och fråga… Okunniga, men trevliga överlag. Dock har jag kommit till det stadiet att jag hellre fördra en kunnig än trevlig servitör! Nu ligger vi återigen nedbäddade i våra sängar, med ett glas mousserande i handen och jag känner att John Blund är nära nu. Klockan ringer vid kvart i nio imorgon bitti, för frukost. Vi vill hinna ta ett bad innan utcheck kl 12 imorgon. Sedan bär det av hemåt, med ett lite stop i Ksd.

13/9 Sov väldigt dåligt inatt, eller rättare sagt somnade inte. Var jättetrött vid tio-tiden, hittade en film som jag tänkte jag skulle somna till.  Men det gick om det gick, och vaken jag förblev! Vid kvart i tre, strax innan jag äntligen knoppade in, kom jag på att det kanske inte var så klokt att dricka 2 koppar grönt te till middagen… hur lite koffeinintaget än är, brukar jag 99/100 ha stora problem att sova. Somna inom ett par timmar är ok, men sedan vaknar jag och det liksom pirrar och kryper i skinnet. I ett sömntöcken vandrade jag med Christopher till frukosten. Det var inte många kvar i matsalen, endast några enstaka bord. Eloge till personalen som, trots att det var 20 minuter tills frukosten skulle stänga, ändå höll faten välfyllda! Efter att lyckats få i mej en macka, te och lite smoothi, promenerade vi till rummet och packade lite, innan vi fortsatte till badet. Där var det lika lugnt som i frukosten, endast ett 10-tal människor därinne. Det var härligt att vakna till i de varma källorna, jag njöt i fulla drag! Efter en timma återvände vi till rummet och packade det sista. Jag kilade bort till spa-shoppen och köpte med mej lite saltskrubb hem, eftersom min därhemma har tagit slut. Därefter tackade vi Yasuragi Hasseludden för denna gång och vände kosan hemåt Strömstad igen.  Vi planerade att stoppa till för lunch på ett sushiställe vi ätit på förra gången vi var i Stockholm, eftersom det ändå låg på vägen hem. Tyvärr hade de bara öppet från kl 16, så det fick bli grann-sushin istället. Den var helt ok den med, men den andra ’Helens Sushi’ slog den med hästlängder! Mätta i magen satte vi oss åter i bilen och det tog inte många minuter innan mina ögonlock blev tunga.

Vi stoppade till utanför Örebro på Max, och köpte varsin lyxshake med jordgubb. Bilen fick sej en liten uppfräschning i form av bilrutetvätt och oljekontroll. Precis när vi var klara och var på väg ut på motorvägen igen ringer, för mej ett totalt okänt numer, och undrar om jag glömt min plånbok, det tog några sekunder innan det kopplade att samtalet var från Max-restaurangen! Tur att vi inte hunnit längre!  Strax utanför Karlskoga ringde pappa och sa att han hade fått tag på den nya micron, och vi gjorde upp att mötas hemma hos Kejje vid halv 5-tiden.

Hos Kejje fick vi kaffe och pappa hade köpt med sej wienerbröd från kaffestugan! Mums! Det blev ett trevligt avbrott från allt bilåkannde. Nu sitter vi återigen i bilen. Solen skiner och värmer gott i ansiktet. Väntar på samtal från Linda, hon skulle ut och ha vall-lektion med sin elev så hon hade inte tid med mej.

Vi kom hem välbehålna, och blev praktiskt tagna stormade av katten! han hade i protest grävt i blomkrukorna så det var jord i hela vardagsrummet, men han verkade iallafall glad att vi var hemma igen! Nu blir det kvällsmat och sedan sängen!

Äntligen är vecka 35 slut... Det har varit MYCKE jobb med MYCKE slit! Men oj vad kul det varit!

Måndagen började i stallet, off cause, Rai kändes fortfarande lite stel i sina bakben, men helt klart mycke bättre. behövde inte driva alls, vilket med andra ord e 'som vanligt'. han var lite hoppig och studdig till och med. skönt! verkar släppa nu! där efter forsatte dagen med jobb. Var tillförordnad hovmästare och därefter bartender. Roligt att träna sina skills lite!

Tisdag: Jag uppe med tuppen för skyddsrond på QSRS eftersom jag nu mer är skyddsombud. förstår mej inte på alla dessa 7-4 jobbare? HUR ORKAR dom stiga upp i ottan varje dag???? nej tacka vet jag kvällspassen! jobbade bara halvdag. käkade lunch innan hemgång, i personalmatsalen, de ni! det var nog örsta gången på mina 2 år på bygget! nån gång ska väl vara den första!. väl hemma igen stupade jag i säng, eller rättare sagt soffan. med katten jämte sov vi som små grisar till christopher kom hem vid 4a. Vi åkte och handlade och sedan en sväng till stallet. Rai kändes som under måndagen, framåt men fortfarande lite stel. Kvällen bjöd på tv-soffa med sambon och hemmagjord sushi. MUMS!!!

Onsdag: Kiropraktorn kom för att kolla till Rai. Hon hittade inte het oväntat låsningar i bägge bakbenen. troligen har han halkat i hagen, kanske det var i samband med senaste avdragningen av sko? återbesök om 2 veckor. Jobbet bjöd på konferens inne i Armeria med Orientaliskt tema, så vi riggade med alla tälten, vattenpipor och hela köret! kvällen flöt på men det blev sent eftersom Armeria skulle tömmas pga att det skulle vara konferens där dagen därpå.

Tosdag: Ledig!!! Jippi!!! Dagen började i stallet, eftersom Rai skulle till Veterinären för sin årliga vaccin. Passade bra eftersom han skulle vila efter kiropraktorbesöket. vid 2-tiden dök Mamma & Pappa upp, för Kölstiigen 3 hade inbjudit till kräftskiva! Vi åkte först en sväng till Nordby med M&P för att inhandla lite nya kläder. väl hemma välkomnades vi av mormor & Lennart. det dukades upp för kaffe och fika, med finporslin och allt! Framåt 6-tiden började vi vår delikata afton. Som apetizer blev det rödbetor med västerbottenostcreme och honongsnötter. därefter fortsattes vi med hemmarökta varma musslor! det var bara jag & C som ätit det innan, men de övriga i sällskapet tyckte de var helt ok. jag tyckte de var underbara, as always! sedan blev det strömsta-räkornas tur tsm havskräftor. mumsigt! därefter det jag längtat mest efter; de röda RIKTIGA kräftorna!!!! och oj! de var oslagbara! jag åt tills det sprutade ut ur öronen! finns nog inget godare!!! ;) kvällen avslutades med Strawberry Daquiri. Mamma & Pappa åkte hem medans Mormor & Lennar inkvarterades i Parabolen.

Fredag; Sovmorgon! efter frukost bar det av, tsm mormor och Lennart, till stallet en kortis, och d.e en tur till Nordby, mormor skulle ha nya skor! efter ett par timmars stosande joinades vi av christopher, som jobbat under dagen, och avslutade shoppingrundan med middag på Asian Town. vid 6-tiden var det åter dax för jobb. det blev en kväll med full fart! det var åter igen stor konferens i armeria, oxå denna med det orientaliska temat. magdansöser och hennamålare, liveband och tävlingar! det sen timme innan vi fick gå hem.

Lördag och Långpanna (LP) med start kl 13.00 idag var det myckt att stå i, jag möttes av en smärre krigszon på uteseveringen. Jag började röja upp därute men fick snabbt avsluta efter knappt 1/4, när Komplett dör upp i ca 3 bussar, törstiga som tusan! fick springa in och hjälpa Sari i baren. naturligtvis krånglade kassorna och alla skulle betala med kort. vilket våra kassor inte alls tyckte var roligt! i protest stängde de av sej u.f var 5e gäst! lika snabbt som gästerna kommit, försvann alla igen. och så höll det på i stort sett hela dagen! vi bar bord och fixade bordsplacerigar dagen lång, jag hade varit kaxig och sagt att vi skulle få in 230 p nede i c-delen, så jag fick äran att fixa sittplatser till dessa eftersom det ansågt mer eler mindre omöjligt! vi började med 40 platser kort, och avslutade med +9 platser! TACK HENKE, du har varit en kanonlärare i 'nockning' och 'knön-ing' lyckades på in 239 platser, tur att det var buffé!!!gästerna var glada och lättsama och festade natten lång. återigen fick jag hoppa in i Baren. Ölen tog slut, fick gräva fram allt 'gamalt skräp' vi hade  så nu e de taberas i kylarna!!! återigen blev det en lååååång kväll, men oj vad roligt vi hade! man hade inte tid att känna hur trött man egentligen var, och tur var väl det....

Söndag och en ny LP....idag var det tuggumi i huvud och ben....inget eller ingen gick speciellt fort denna dag. tur att det var relativt lungt på hotellet och att de gäster vi hade var lätta att ha å göra med. jag vimsade runt och gjorde lite av varje, och vips utan att vi viste ordet av, så var klockan halv 2... kom hem och möttes av katten och en trött C som var på väh i säng. efter mina senaste dagar som varit väldigt långa och sena, orkade jag inte sova. tittade på några avsnitt 'dancing with the stars' på BBC, n´med katten mysandes brevid mej. klockan hann rinnan iväg och bli halv 4 innan ögonlocken ville bli tunga nog för att kunna sova.... tur att det snart är semester....

Kroatsien T&R med minibuss!

Resan startar klockan kvart i sex morgonen den 27 juni från Rävekärrsvägen i Partille. Vädret ute är perfekt för vår långa bilfärd mot vårt först delmål Prag! Frukosten är packad, klar att äta under första delen av resan. Vi stannar i Lund för att plocka upp Sebastian och Kaja. Kort därefter är mackorna och kaffet slut! Christopher, Helen och Uffe turas om att köra. När vi kommer till Rödby-Danmark får vi äntligen, efter snart 6 timmar, komma upp och sträcka på benen. Färjan tar ca  1 timma, och delar av den tillbringar vi ute på däck i den härliga solen! Väl framme Portgarden-Tyskland inhandlar grabbarna lite ’färdkost’ i form av ett flak cider, ett flak öl och en BiB rosé. Vi fortsätter köra i ca 2 timmar till, för att sedan stanna och äta lunch. Vi hamnar på en liten pittoresk tysk krog, där inredningen har sett sina bättre dagar, ungefär på 50-60talet… Menyerna är endast på tyska, och personalen talar knappt engelska. Vi lyckads tillslut hitta ETT ord som vi samtliga ikke-tysktalande känner igen, och det var Snizel! Samtliga, förutom Christopher, väljer denna rätt. Han var modig och prövar något annat som vi inte riktigt vet vad det är, och blev mkt nöjd. Våra snizlar smakar som dom ska. Varken mer eller mindre. Nästa stop i Tyskland, blir på en Mc’donalds för alla var kaffesugna. Dock tar denna restaurang inte någon form av kort, endast kontanter! Ca 1½ timma från Prag, försvinner helt plötsligt motorvägen ut i tomma intet, trots att vår gps visar tydligt att den finns. Vi blir omguidade några gånger, och vips så kör vi på en pytteliten väg inne bland husen. Den var mindre än en ko-stig! Vi tuffar vidare och litar helt blint på gps-tanten, och 45 minuter senare, när jag ärligt talat snart gett upp hoppet om att någonsin få se Prag, börjar vägen långsamt att bli större! Vi kör sedan parallellt med motorvägen, som visar sej att den inte e klar! Men ändå finns med i huvudet hos gps-tanten! Mkt konstigt! Men vi tappar inte speciellt mkt i tid, vilket var tur, för nu börjar alla vara trötta och hungriga. Väl framme på hotellet checkar vi in, och undersöker menyn i restaurangen. Inget faller i smaken så vi går ut en sväng och lyckas hitta en öppen kina-restaurang, som serverade den underbaraste kinamat jag smakat! Till notan fick vi en lite kopp körsbärsvin, och damerna ett varsitt armband. Sedan rumlade vi tillbaka hotellet, för att stupa i säng!

28/6 Klockan ringer kl 08:45 på måndag morgon, för gemensam frukost. Därefter beger vi oss ut på Prags gator! Vi äter lunch vid Karlsbron, och här fick vi för första gången känna på hur dyrt det är om man inte dricker öl! 20 cl cola kostade lika mycket som en 33 cl’s öl!!! Och sallad ska man heller inte äta, också onaturligt dyrt! När vi vandrat runt på Prags gator i flera timmar, beslutar vi oss att vandra upp till slottet. Varmt och jobbigt men väl värt det!!! På vägen upp inhandlas iskaffe på Starbuck’s. Senare under promenaden går jag och Christopher på en riktig bluff, genom att köpa en halvliter vatten för 30 czk, medans Helene går in i en butik på andra sidan gatan och får 3 L för samma peng! När vi vandrat runt slottet ett tag, inhandlat vykort och frimärken, promenerade vi ned igen. Nu är det dags att leta sej till middagsrestaurangen. 2 timmar, och många affärer senare, kommer vi fram till den lilla charmiga pub, vi blivit rekommenderade, U fleku. Grabbarna tog varsin öl, medans vi damer blev påtvingade varsin inhemsk snaps. Överraskande god! Smakade lite som pepparkaksdeg! Maten på menyn faller oss inte i smaken, så därför fortsätter vi vår vandring på Prags trånga och mysiga gator. Vi hamnar tillslut på en sportbar, med väldigt god mat! Mätta och belåtna, och jag med skoskav, beger vi oss tillbaka till hotellet. Vi vandrar runt lite i det anslutna köpcentrum’et innan vi beslutar oss för ett dopp i hotellpoolen! Efter 1 timmas bubblande stuper jag i säng, och de andra var nog inte långt efter.

29/6 Klockan ringer kvart i 7 på tisdagsmorgonen, eftersom jag inte packat klart kvällen innan. Efter en stadig frukost, packas bilen, och vi beger oss mot Pag i Kroatien. Jag sov mestadels de första 4 timmarna fram tills lunch. Vaknar lite då och då, för att se ut över vackra fält med korn och vinrankor. När vi körde på Autobahn över betongblocken, vaknar jag i ett sömntöcken i tron om att vi fått punktering och undrade varför i all sin dar vi fortsatte köra med ett trasigt däck?! I Wien stannade vi för lunch, några valde  Sushi, några Burger King. En tur blev det till godisdelen på IKEA, för att köpa lite färdkost. Där kunde man även köpa svensk vodka!!!

Väl inne i bilen igen, fick gps-tanten spunk! Guidade oss runt IKEA-centret 2 varv innan vi fick tyst på henne! Tydligen är IKEA i Österrike en otroligt viktig sevärdhet!

Många timmar senare kommer vi äntligen fram. Jag har haft otroligt ont i benen och rumpan under färden. Känner mej som en gammal kärring! VILKEN otroligt vacker ö vi kommit till!!! Tydligen vulkanisk, så därför finns inte så mycket vegetation, utan mest sten, lite gräs och lavendel. Vi fick se en glimt av havet, innan det var dags att inhandla frukost, packa in alla väskor och därefter gå ut och äta en otroligt god middag!!! Grabbarna hann häva i sej 1½ liter öl, som faktiskt var god, om jag får säja det själv, innan utekvällen var över. Väl hemma vankades det spel i form av antikrundan, trots att klockan började närma sej tolv….

30/6 Imorse knackade det på dörren kvart i 10. Frukosten klar! Var väl inte speciellt hungrig, eftersom det redan var väldigt varmt ute! Tur att det finns AC på rummet annars hade man inte kunnat sova! Efter frukost bär det av mot huvudstranden, med en fantastisk utsikt och perfekt tempererat vatten! Man frös inte när man doppade sej, utan blev bara skönt avsvalkad! Solskyddsfaktor 30 var välbehövligt i den starka solen, men dock hoppade jag över mina ben… dumt misstag… nu svider de som attan! Bra strand i övrigt men lite ’’turistigt’’. Det var ingen ren sandstrand, utan det var istället små polerade stenar, jättepraktiskt, för man fick därmed inte sand överallt! Efter 2 timmar, fick det var nog. Vi tog vägen förbi affären och väl hemma slängde vi ihop en pastasallad som vi all girigt slukade med hull och hår!!! Efter 1 timmas siesta och lite uppfräschning bär det av till en annan strand, lite mindre och charmigare, Sveti Marija. Jag håller mej dock i skuggan, eftersom mina ben gör sej påminda om att de fått tillräckligt med sol för idag! Kaja, Sebastian, Uffe och Christopher snorklade medans jag och Helene håller oss på land. Och jag vill lova att ALLA fått sin dos av sol idag, tror inte det var någon i sällskapet som inte har bränt sej. Kvällen avslutades på samma restaurang som dagen innan. Åter igen en kulinarisk upplevelse! Jag åt underbara musslor, och Christopher grillad bläckfisk. Alla i sällskapet avrundade med en stor glass! Sedan blev det en runda Melodifestival, innan vi upptäckte att klockan började närma sej 1. Trötta efter en lång dag tog de inte lång tid innan vi alla snarkade!

1/7 Torsdag morgon, usch vad trötta vi är! Vi kom iväg sent efter frukost, för jag fick kila ned på byn och införskaffa linnebyxor, ty mina ben ville inte ha sol idag heller! Väl iväg, körde vi en aning fel, hamnade på en minimal grusväg, med branta stup mot havet. Och ingen möjlighet att vända. Blev inte bättre av att vi hamnade bakom en lastbil som dammade ordentligt på oss! När vi efter en lång stund började skönja vår strand, kommer det ut en smått virrig tysk tant i vägen, och säjer att vi inte får köra vidare. Det visar sej att hennes man är på väg upp från stranden, där man även kunde campa, med en av de största husvagnarna jag sett! Det blev en lång kö av bilar, innan gubben kom långsamt tuffande. Lite roligt var att han skulle svänga i en hårnålskurva, förbi oss. Han fick köra en liten bit in i kurvan, för att sedan backa och räta ut släpet, innan han kunde fortsätta! Och tanten fick vandra före och stoppa fler bilar, eftersom möte på den smala vägen var totalt omöjligt! Stranden var sådär, väldigt mycket sten, som inte var lika polerade som på föregående strand. Jag var väldigt glad åt mina nyinköpta badtofflor, som även skyddar mor de många sjöborrarna som finns bland alla stenarna. Vi snorklade, plockade snäckor och solade i ca 2 timmar, innan det var dags att fara hem och äta lunch. Vägen hem var betydligt bättre, för då tog vi ’rätt’ väg! Stor och asfalterad, och man kunde köra fortade än 40 km/h. Lunchen avnjöts nere vid hamnen på en liten pizzeria, Ravelin. Goda pizzor! Sedan tog vi en låååång siesta, jag sov nog i 3 timmar! Innan middagen traskade vi runt lite i de små butikerna och på strandpromenaden. Efter att ha kollat runt lite på de andra matställena hamnade vi tillslut på samma som föregående kvällar. Bra mat till ännu bättre pris! Ikväll var det TP som stod och väntade å oss när vi kom hem, och några kalla öl! Men nu börjar det bli dags att åter knoppa in…

2/7 Fredag. Dagen började som vanligt med gemensam frukost. Bilen packas och därefter beger vi oss på upptäcktsfärd efter nya stränder! Vi åker i den riktning vi blivit guidade av Mats, vår husägare. Dock far vi lite för långt och den lilla grusväg vi färdas på försvinner ut i tomma intet. Dags att vända! Tur att vi har 4-hjulsdrift på bussen! Vi åker tillbaka ett par km, och parkerar i vägkanten för att vandra ned för en sluttning till en strand vi spanat in uppe ifrån vägen. Vandringen ned var lagom brant, men gruset i sluttningen gör det svårt att hålla balansen. Stranden är väldigt avskild, vi är de enda där till att börja med. Kom dock några båtar och la till, lite senare under dagen, men utan att störa oss nämnvärt. Vi snorklade, men det var fanns inte mycket att se. Solen värmde dock som vanligt väldigt bra! Vi stannade kvar på stranden i ca 2½ timma, innan vi började vår vandring uppför sluttningen. Om det var besvärligt att ta sej ned, var det inget mot att ta sej upp. Packning, rullande sten/sand och brant uppför= ingen bra kombination! Det sög ordentligt i vaderna och flåset fick sej också en omgång! Bilen var stekhet och det tog en lång stund innan AC’n kom igång. Väl hemma åt vi pastasallad och tog därefter siesta. Lite senare in på eftermiddagen gick vi ned till huvudstranden, för lite mera sol och bad. Vi strosade lite på byn innan vi gick hem och hoppade i duschen. Jag och Christopher vandrade iväg till internetcafét för att kolla hur det stod till i omvärlden. Vid 9-tiden var det dags att gå ut för att käka, och vi hamnade återigen på mysiga Ankora. Väl hemma väntade TP för dom spelsugna medans jag själv somnade som en stock.

3/7 Lördag morgon. Frukost i vanlig ordning och därefter begav vi oss till Sveti Marija. Vi snorklade och badade i 3 timmar. Precis innan vi skulle fara kom det en liten båt tuffande som sålde glass! Tyvärr hade vi redan bestämt att hoppa över lunchen för att ta glass på stan. Eller rättare sagt, tjejerna tog glass, och grabbarna tog pizza! Jag och Helen tog lite senare våra första egna öl. Pan hette den, och var helt OK enligt oss! Kall och en riktig törstsläckare! Därefter hem och vila, eller ska man kanske säja sova som en stock?! Jag och Christopher somnade vid halv 5-5 och vaknade vid 8! Vi gjorde oss i ordning och begav oss ut på jakt efter en ny kvällsrestaurang. Hamnade vid hamnen med utsikt över havet. Maten var OK, varken mer eller mindre. Servicen var dock under all kritik, likaså var vinet! Vi insåg därmed att gräset inte är grönare på andra sidan. Inte ens TV med fotbolls-VM och trevlig utsikt kunde rädda detta place från att hamna långt ned på vår lista över bra restauranger. Väl hemma igen tog vi varsin iskaffe och en vaniljbulle uppe på terrassen och snackade gamla filmer med kända och okända skådisar. Jag somnade vid halv 12 och de andra var inte långt efter…

4/7 Söndag, bara 2 dagar kvar nu…. Idag fick de som ville ta sovmorgon. Helen & Uffe uppe först som vanligt, och därefter Christopher. Själv drog jag mej till kvart i 10 innan jag orkade pallra mej upp. Vi 4 åt frukost tillsammans, och därefter vandrade vi ned till huvudstranden. Jag kom lite på efterkälken, eftersom jag ville skriva lite i semesterdagboken från föregående dagar! Det var väldigt varmt och kvavt nere på stranden, och inte ens havet gav svalka. Jag var väldigt rastlös, inte konstigt med det, det enda vi har gjort i 5 dagar är legat och solat! Christopher och jag vandrade lite på stranden, och jag tror jag doppade mej 10 gånger i löpet av en timme. När vi avverkat 1½ timma gick vi hem för att förbereda för lunch. Pastasallad blev det idag igen. Helen började fixa med salladen, medans Uffe och jag promenerade till affären för att införskaffa lite proviant och dryck. Christopher fick gå ned till stranden igen eftersom han hade glömt sina flipflops. Tur att Kaja & Sebastian var kvar! Efter lunch bar det upptäcktsfärd igen. Vi begav oss iväg utmed utsidan av Pag denna gång, i hopp om lite mera svalka. Vi hittade efter många om och men, ned till en strand i närheten av en camping. Stenigare strand fick man nog dock leta efter! Vi hittade en liten, liten plätt där stenarna var mer eller mindre acceptabla. Att sen komma i vattnet var sen lättare sagt än gjort! Om det var mycket sten på land, var det inget mot vad det var i vattnet! Och inte ville de ligga still heller! Toppa det med massor av sjöborrar så får man en mer eller mindre katastrof! Det visade sej lite senare att det fanns en ’röjd’ gång, vilket gjorde i & ur-trädandet ur vattnet betydligt enklare! Jag tyckte dock att det var fantastiskt roligt att snorkla på denna stranden! Vattnet var väldigt klart vilket gjorde att det fanns mycket att se på. Här bjöds på sjögurkor i mängder, sjöborrar, många snäckor (som tyvärr alla var bebodda), krabbor, många olika fiskarter och en och annan havstulpan. Tyvärr gick solen i moln så det blev lite kyligt. Vi härdade ut i 25 grader utan sol i ca en halvtimma, innan det började mullra i horisonten. Då beslutade vi oss att packa ihop och dra hem. Hemma igen turades vi om att duscha. Grabbarna spelade lite kort, och jag lite Kungen på datorn. Vid sjutiden gick jag ned till it-cafét, där jag bestämt date med folket hemma i Sverige. Jag stannade i 1 timma, och när jag kom tillbaka var det dags att äta middag. Helen och Uffe hade varit och bokat bord, och vis från kvällen innan, hade vi beslutat att hålla oss till Ankora. Efter att ha kundgjort att vi firade Helens födelsedag, bjöds vi på förrätten. Härlig lokalproducerad delikatesser från Pag; ost, rökt skinka, salta sardeller och oliver. MUMS! Efter varmrätten, tackade vi för oss och begav oss till en glassbar Mats hade rekommenderat. OJ!! Vilken glass!! Väldigt klara och fräscha smaker, ungefär som att äta sorbet fast det var vanlig gräddglass. Körsbär, citron och äpple blev nog favoriterna. Dit går vi gärna igen! När vi kom hem, spelade vi en runda Sverigespelet. Jag och Helen fick helt klart de svåraste frågorna! Tror de andra gjorde en kupp mot oss… nu är klockan snart 1, och de andra sover sedan 20 minuter tillbaka. Det är nog dags för mej att göra detsamma. Imorgon är det sista dagen på Pag. Håller tummarna för bra väder!!!

5/7 Sista dagen på Pag… solen strålar när vi beger oss till stranden. Efter lite oenighet väljer vi att fara till Sveti Marija. Tyvärr märker vi när vi kommer fram och har traskat ned för sluttningen, att stranden är knökfull. Helen & Christopher vandrar runt till de omkringliggande stränderna, men där var det de samma. Lite buttra sätter vi oss i bilen igen. Vi satsar på att åka på utsidan istället. Vi hamnar offroad på dårligt underhållna grusvägar, där man inte vill möta några andra bilar, vilket vi naturligtvis gör, och får därmed flera gånger backa upp i buskarna! Stränderna vi hittar under 1½ timmas letande är oerhört ogästvänliga, och det får plats max 2-3 personer på de jämnare partierna. Vilka redan är upptagna av endera nakna tyskar med livrädda hundar eller italienare, också dom med allt dinglande i det fria. Vi beslutar oss att fara tillbaka till stranden vid campingen som vi fått lämna dagarna innan på grund av solbrist och åska. Idag var det dock sol så det räckte till och blev över! Vi hittade till och med en remsa som var någorlunda att ligga på, och några ställen man kunde vada i utan att bli ihjälstucken på borrar. Jag håller fortfarande fast att detta är den absolut bästa stranden för snorkling! Vattnet är klart ned till 10 m, och massor av fiskar av olika de slag! Sveti Marija i all ära, men där är sikten långt ifrån densamma. Inte gör det saken sämre att det går att köpa glass precis i närheten heller! Vilket vi gjorde med jämna mellanrum! Mums! Vi stannade i 3 timmar innan vi vände kosan hemåt för lunch. Den avnjöt vi på torget i form av pizza, lasagne och kall Pan-öl. Sedan blev det en tur på stan, och ned för att kolla om det fanns några vattenskotrar för uthyrning. Gudskelov gjorde det inte de! Vid 6-tiden gjorde vi ett nytt försök till Sveti Marija, och denna gång hade vi bättre tur! Vattnet var ljummet, och det fanns många olika roliga fiskstim! Vi snorklade, plockade lite snäckor och sten till mitt fat, och solade en sista gång på Pag’s stränder innan det var dags att bege sej hemåt.

På kvällen efter att ha tankat, handlat, gjort mackor, packat det sista samt duschat gjorde vi ett sista besök på Ankora. Vi blev inte besvikna denna gången heller, fast vi nu är något trötta på menyn! Vi avslutade kvällen på den goda glassbaren, fast ingen egentligen hade plats för mer i magen. Uffe var den enda vettiga som stod över, medans vi andra mer eller mindre tryckte ned våra goda glassar! Sedan strosade vi vackert hem och somnade fort, eftersom vi denna sista dag hade hoppat över siestan.

6/7 Tisdag morgon, hemfärdsdag.

Klockan ringde halv 7, ville verkligen INTE gå upp! Lyckades Släpa mej upp vid kvart i 7 och gjorde ett sista ryck. Rev ur sängkläderna, och bar ned alla väskor. Alla hade lite dåligt morgonhumör, ingen hade väl lust att lämna vackra Pag, och allra minst sätta sej i bilen och färdas de dryga 220 milen hem. Vi har beräknat att resan hem ska ta ca 4 dagar, eftersom det skulle göras några stop på vägen. Vi färdades i drygt 2 timmar innan vi kom fram till Plitvice National Park. Jag sov i vanlig ordning en bra bit av vägen. Men jag säjer då det! WOW!!! Vilken syn!!! Helt oslagbart!!! Vi gick en 9 km lång slinga, med massor och åter massor av vattenfall, oslagbar utsikt och perfekt promenadväder. Vi gick på specialgjorda träbryggor, så att man hamnade precis ovanför det klara turkosa vattnet. I de små sjöarna, som bands ihop med de tusentals små och stora vattenfallen, simmade massor av fisk. Om man stod 20 meter ovanför vattnet, så såg man med lätthet alla fiskarna! Vi såg även många fina fjärilar och blommor, och vild mynta, som växte i de grunda partierna av vattnet. Vandringen inklusive lunchbreak, tog ca 4½. Efter glass, kiss och vätskepaus rullade vi vidare med vår lilla minibuss. Vidare under resans gång hade vi kontakt med Jakob, som fick hjälpa oss att hitta ett hotell i Wien, där beslutat för att övernatta. Han hittade några stycken och vi valde det första alternativet (bad choice). Vi ringde och bokade in 3 rum, vilket senare skulle visa sej vara de 3 sista. Gps-tanten guidade in oss till en del i Wien, där minst varannan butik var en erotik/sexshop! Efter en del svängande hit och dit, och några smärre trafikföreteelser senare, kom vi fram till hotellet. Alla hungriga och trötta, packade vi in alla väskor i receptionen. Redan där fick vi lite negativa vibbar. Väldigt mörkt och slitet. Och de blev INTE bättre av att kliva in i hissen, som var stor som en skokartong, och påstods ha kapacitet till att klara 450 kg. DET betvivlar jag starkt!!! Gnisslande och ryckande tog den oss upp till våra våningar, där vi fick nästa negativa vibb, denna var lite större. Inredningen var nog från 40-50-talet, och INGET, utom möjligtvis madrasserna hade blivit utbytt, och några av lampknapparna. De sistnämnda hade man, av den troliga anledningen att man ville ’blinga’ till det, bytt ut till rostfria imitationer i plast. I badrummet fick man duscha i ett sittbadkar, och det gick ej att hänga upp duschslangen, så fick vackert hålla i den! OM man fick på vattnet vill säja. Man var tvungen att vara stark som en oxe för att få fler än 5 vattendroppar/minut. Sängarna stod med ett tungt sängbord emellan, som omöjligen gick att flytta pga platsbrist. Det var ett under att 2 personer kunde vistas därinne, om inte den ena var på toa vill säja. Mötas mellan sängarna var en smärre omöjlighet. Men vi hade i alla fall TV! Som var dubbad till tyska på alla kanaler…. TV’n lyckades Uffe btw starta med tån i sömnen, eftersom den stod precis i fotändan till sängen. Kan väl tilläggas att den inte var helt i fullängd. Sängen alltså. Men värst var det iallafall när vi kom till Kaja och Sebastians rum! De kom nedstormande till receptionen och beklagade sej över att de inte hade något badrum! Och inget gemensamt fanns på samma våning. Den enda toan som fanns i övrigt låg på bottenvåningen. Kaja hade till och med öppnat garderoben, i hopp om att där inne, kanske det skull kunna gömma sej en litet litet badrum. Men ikke! Vi gick och kollade, och kunde först konstatera att det fått ’bröllopssviten’ med STOR ironi!!! För sängarna stod inte som i våra andra rum, bredvid med sängbord emellan, utan på längden efter varandra!! Som på tåg! Vi skrattade gott!! Men till det positiva ska väl tilläggas att vi hittade deras badrum, gömt bakom utgångsdörren, så man såg det inte förens man stängde dörren. Sen var det väl inte det fräschaste badrummet i världen, och luktade inte speciellt gott. Och när man öppnade toadörren, så skrapade den i toastolen. Men det var i alla fall ett badrum på rummet! Nästa skratt vi fick var efter Sebastians besök på herrarnas. Där var nämligen en pissoar, med plats för 1½ person, och en liten toa. Men när man stod vid pissoaren kunde man inte komma varken ut eller in på toan! Vi får väl tillägga att vi var både trötta och hungriga, men vi skrattade oss dubbelvikta och så att tårarna sprutade!! Med detta i bagaget, gick vi gatan upp till en restaurang vi blivit rekommenderade. Där fick vi TV med fotboll, underbart gott nybakt bröd och supergod mat! Det räddade kvällen, kan man lugnt säja! Efter middagen vandrade vi till Eurostar Hotel, som tydligen var i samarbete med vårt hotell, för att använda internet. Denna gång när vi skulle bokade hotell, ville vi se bilder och recensioner! Vi hittade ett, vad vi hoppas på, är ett bra hotell strax norr om Berlin. Därefter vandrade vi småfnittrande och med positivt peppade, hem till vårt ’fina’ hotell. Jag somnade som en stock, och sov hela natten.

6/6 Till frukost visade det sej att alla sovit bättre än förväntat, till och med bra! Personalen var trevlig, matsalen var charmig och frukosten faktiskt helt ok. Vi packade ned alla väskor till receptionen och Uffe hämtade bilen. Vi hade lite problem med att öppna sidodörren men tillslut fick Uffe till det. Väskorna stuvades in efter konstens alla regler. Och nu görs  upptäckten att dörren inte går att stänga… och när det problemet är löst så görs nästa upptäckt. Den att vi inte kan stänga dörren för då kommer vi inte ut igen. Pust och stön! Vi ringer några samtal och hittar tillslut en verkstad som kan hjälpa oss. Eftersom vi står på ’parkering förbjuden’ måste vi dock flytta bilen, och beslutar att åka en bit med dörren öppen. En liten nedförsbacke och en liten inbromsning senare, är dörren dock stängd iallafall. Vi knappar in adressen och börjar köra. Men när vi kommer fram till den angivna adressen, finns där ingen verkstad, om man inte räknar en antik verkstad från 20-talet vill säja! Där kommer däremot ut en söt gammal tant med förkläde och knut på huvudet. Inte ett ord engelska kunde hon och Sebastian lyckas heller inte förstå henne, med sin knappa skoltyska. Vi kör tillbaka till shell-macken där vi stannat och tankat 10 minuter tidigare, för att fråga om vägen. Christopher ringer igen till verkstaden och får adressen upprepad. Han gör några fler sökningar, innan han tillslut gör ett mellanslag, och vips så ska vi tydligen vara i Wien istället. Pust och stön igen! 45 minuter åt fel håll, plus snurrande och letande efter adressen, och nu åter 45 minuter tillbaka, så är vi, innan dörren är lagad 2 timmar sena. Vårt nästa stop, Auschwitz ligger därmed i farosonen, eftersom vårt hotell i Berlin inte går att avboka. Vi hittade tillslut ÄNTLIGEN fram till verkstaden. Lite komiskt var att gatan hette exakt samma, om man bortser från mellanslaget, låg i närheten av en shell-mack, och på bägge adresserna fanns verkstäder, den ena från tidigt 1900-tal den andra betydligt nyare! Problemet tog mindre än 2 minuter att fixa, med hjälp av en liten tång och en penna. Vår resa kunde äntligen, efter ett snabbt stopp på Shell och 2½ timme efter tidsplanen, starta mot Auschwitz.  Den resan kom att visa sej att bli allt annat lätt och smidig. Vi hamnar i bilkö pga av olycka så vi blir ytterligare försenade. Rakel (som numera gps-tanten heter) får guida om oss, vilket gör att vi hamnar på småvägar och tappar ytterligare tid. Sen är det dags för oändligt många vägarbeten! Resan mot konsentarationslägret skulle ha tagit, inklusive lunch och kisspauser, 3½ timmar. Istället blir det en resa utan lunch och med VÄLDIGT effektiva kisspauser och tuffa bilförare som inte lämnar en sekund åt slumpen, kom att ta 5 timmar. Halv 6 anländer vi, och kommer på att när vi ska betala parkeringen, att vi numera är på Polskt territorium, och de har en helt egen valuta! Som tur är, tar de även emot euro. Vilket ingen i sällskapet har några kvar… Alla gräver i sina fickor och plånböcker, innan Uffe tillslut finner en. Vi skyndar mot portarna, eftersom de stänger kl 19,00. Vi hade beräknat att vara framme kl 2 och därmed ha 4 timmar på oss därinne. Vilket vi nu alltså inte har. Väl inne vänder turen något. Vi får en guide, gratis till på köpet och rundturen ska ta 1½ timma. Perfekt! Vi börjar vår vandring runt de många tegelbyggnaderna, och där slutar väl de glada minerna för denna dag. Stämningen inne på lägret är full av sorg och ondhet. Vår guide upprepar historien för oss, och vi känner oss alla väldigt illa till mods. Vi ställer oss frågan om och om igen; HUR KAN MAN BEHANDLA ANDRA MEDMÄNNISKOR PÅ DETTA SÄTT???!!! De rum som berörde mej mest var när man fick se, hår, skor, och resväskor samlat bakom stora glasväggar. Dessa rum, som en gång varit fångarnas sovsalar, har man sett otaliga gånger på bilder i historieböckerna och på TV. Vad dessa bilder aldrig har kunnat framkalla på mej tidigare, är den rastlösa känsla av obehag som kom krypande längs med ryggraden. När man tog första klivet in i de olika rummen, ville man bara vända och gå ut igen. Man kan inte beskriva alla känslorna med ord, som vi fick uppleva under guidningens gång. Inne i gaskammaren fick man se en skymt av det lidande den orsakat. På de gråsvartnande betongväggarna, kunde man se klösmärken efter de som förtvivlat försökt ta sej ut när de väl insett att något inte stod till som det skulle… Turen tog lite längre än beräknat och eftersom vi skulle vidare till Berlin, och hade 5 timmar kvar att köra, beslöt vi oss att inte följa med på den andra delen av guidningen, som skulle ha tagit oss till ruinerna av Birkenau. Tydligen så var det inte mycket kvar, eftersom nazisterna lyckades bränna ned det mesta, när ryssarna och amerikanarna stormade dem. Med tunga steg, och i alla fall jag med tryckande huvudvärk, vände vi tillbaka till bilen. Den lilla tur vi haft när vi väl kom till Auschwitz, lämnade vi kvar där. Vi hamnade i ytterligare köer, och vi var alla väldigt hungriga eftersom vi inte ätit sedan halv 1. Naturligtvis hittade vi inga matställen vid vägen, förutom Mc’donald’s, och det vägrar Sebastian att äta. Och inte hade vi tid att stanna 2 gånger, eftersom vi var redan låg många timmar efter tidsschemat. Enda gången vi kände att vi hade turen VÅR sida var när vi, efter att ha varit vrålhungriga i ca 2 timmar, lyckades hitta en Pizza Hut, som skulle till stänga när vi kom fram. Lyckligtvis hann vi beställa!!! Oj, så glada vi blev!!! Pizza har nog aldrig smakat så gott, som när vi girigt slukade i oss de tjocka slice’arna inne i bilen. Mätta och belåtna fortsatte vi resan mot Berlin. Och åter igen vänder vår lilla tur. Vi hamnar bakom ett brett släp som tar upp 2½ fil, och omöjlig att köra om. Vi ligger bakom denna, på Autobahn, i ca 45 minuter i en hastighet av ca 85 km/h, i stället för 130… detta gör att vi kommer fram till hotellet kl 2 på natten. Receptionisten kom ut och mötte oss och hälsade oss välkomna. Hotellet var väldigt mysig, och sängarna super, i alla fall enligt våra trötta ryggar.

8/7 Torsdag morgon. Vi sov tungt och vaknade utvilade till en trevlig frukost. Vi får lite problem vid utcheck, eftersom vi trodde att frukosten ingick, men det gjorde den tydligen inte. Vi får vackert betala den extra avgiften. Fy Hotels.com! Nästa problem uppstår när vi ska boka nästa hotellnatt. Internet kastar nämligen ned oss hela tiden. Jag får låna telefonen och ringer hotels.com för prisinfo. Tyvärr inga hotell som ligger inom vår prisklass, eller enligt vår hemrutt. Vi bokar in oss på ett Formula 1 hotell lite söder om Berlin, för 290:-/rum och natt. Väl färdiga med allt detta bestyr, beger vi oss in till Berlin City för att ’turista’ lite. Vi parkerar på Hauptbahnhof, och börjar sedan vår jakt på Berlinmuren. Vi hamnar vid Brandenburger Tor och Pariser Platz. Vi vandrade därefter Unter den Linden nedmot Alexanderplatz. Alla var törstiga, så jag föreslog en iskaffe på Starbucks. Alla var på! Ända tills vi kom innanför dörren, och det var 50 före oss i kön… Sebastian och Kaja ville inte gå med oss vidare, för de ville shoppa, så vi lämnade dem där. Vi hittade ett 10-tal caféer till med iskaffe, men ingen tog kort! Vad är detta för U-Land??? Och storstad till på köpet! En lång varm och törstig promenad senare hittar vi en uttagsautomat, och sedan, naturligtvis en Starbucks (som alltid tar kort). Vi skyndade oss över gatan, och lyckas göra oss så pass förstådda att vi får beställa vad vi vill ha. Lyckliga och betydligt svalare vandrar vi vidare! Vi ändrade våra planer och svängde av in på Friedrichstrausse, för att istället gå till Check Point Charlie. Där hopades turisterna i flockar för att få sina pass stämplade, bli fotograferade med och av ’vakterna’ eller trängas för att komma in till Berlin-murs-muséet. Vi gjorde endast det sistnämnda, och det i en kort stund, tills vi upptäckte att det till mestadels bestod i att läsa skyltar med text, och det skulle kosta 120:-/p att gå in. Vi beslutade att det inte var värt de. Vi fortsatte vår jakt på muren, och hittade den tillslut, inte alls långt från C.P.C Vi vandrade längs med den ca 125 m långa muren, och förundrades över hur tunn den egentligen var. Tunn men hög! Värmen var påtaglig och vi började bli hungriga. Nu började jakten på en restaurang! Vi vandrade vidare, genade genom Grober Tiergarten, och kom tillslut fram till ett ställe som serverade mat. Den var sådär, men vi blev mätta. Vi vandrade tillbaka till parkeringen, och eftersom vi hade lite tid över, beslöt vi oss för att gå en sväng inuti den berömda Centralstationen. Där var det tågbanor högt upp och långt ned, kors och tvärs! Vi strosade lite i de affärer som fanns därinne. Naturligtvis tog de skyhöga överpriser! Vi tog oss tillbaka till bilen och åkte till vårt hotell. Vi fick våra rum och packade in våra väskor. Uffe, Helen, Christopher och jag åkte till en affär, som Rakel guidade oss till. Den låg mitt i ingenstans, och troligtvis bredvid ett reningsverk! Vi handlade lite snacks och dryck som nästa dags färdkost. På hemvägen tittade vi ut några restauranger, för kvällens middagsmål. Tillbaka på hotellet så hittade jag internet, medans de andra tog en öl ute i solen, där de träffade en annan svensk familj, som var på väg till Italien. Vid kvart över 8 begav vi oss för att äta. Vi valde den grekiska restaurangen, vi sett tidigare. Maten var kanon, och vi kunde inte fått en bättre sista kväll på vår semester! Väl hemma hittade vi en liten flygande djurpark i våra rum! Hos Helen & Uffe var det en gigantisk gräshoppa, och hos Christopher och mej var det en geting, en pappalångben, en fluga och två môttfeff’lr.  När djurparken släppts ut, eller gått en ond bråd död till mötes gick vi till sängs relativt tidigt.

9/7 Fredag Morgon. Klockan ringde kl 9.00 men för en gång skull var jag redan vaken. Jag sov dårligt under natten pga värmen i rummet. Luften stod still trots öppet fönster. Halv 10 var vi alla samlade i bilen igen. Vi stannade till på Mc’Donald’s för en snabbfrukost. Därefter fortsatte vi vår hemfärd i ca 2½ timma innan vi stannade till på Burger King för att utfodra grabbarna. Tjejerna klarar sej på lite svalkande Milkshake. Nästa stopp blev inte förens på Bordershoppen i Tyskland. Där blev det dyrt! Några nya whiskey-sorter, bla. En Laphroaig 3 wood! Sedan bev det lite nya viner, får väl se om man köpt grisen i säcken eller ej! Det hade kommit några nya sommersby-smaker också, som ’bara måste prövas’! Ett tungt lass senare begav vi oss mot färjan som skulle ta oss över till Rödby/Danmark. Vi satt ute på däck i den härliga nordiska solen under den timmeslånga båtfärden. Väl inne i Danmark började vi spana efter en lämpligt lunchrestaurang, eftersom alla nu började bli ordentligt hungriga! Vi hittade en vägkrog ca 1 timma från färjan. Där blev det motsvarande Pannbiff och stekt färskpotatis. Helen fick utbrott, för det kostade pengar att gå på toa, även för matgäster. Efter många om och men, fick hon tillslut besöka den utan avgift. Vi begav oss mätta till bilen, och fortsatte mot vårt sista stop, Lund. Kaja och Sebastian skulle packa om och fixa till i lägenheten. Sedan var det nu bara ca 3 timmar kvar tills ’hemmaplan’…  Det blev ett litet stopp norr om Halmstad för att handla lite nödvändiga frukostgrejer och tanka. Väl hemma möttes vi av katterna, som verkade väldigt glada att husse och matte var tillbaka igen. De åmade sej som bara den! Linéea undersökte bilen medans vi bar ut alla väskor. Vi packade om spriten så den hamnade i bagaget på Pandy (våran blåa 740), och diverse väskor som vi inte behövde mer. Det packades upp och stuvades undan och grejades fram till halv 1 på kvällen. Då började samtliga i sällskapet göra sej klar för natten. Innan förste man var klar, sov jag redan djupt. De var allt för denna gång, och på söndag börjar verkligheten igen… inget mer ’stek-stek-stek’ på Pag’s stränder, i alla fall inte detta året. Och  förhoppningsvis har Lindell’arna tröttnat på att terra mej med sitt ’slurkande’. Hoppas går ju alltid!