Kroatsien T&R med minibuss!

Resan startar klockan kvart i sex morgonen den 27 juni från Rävekärrsvägen i Partille. Vädret ute är perfekt för vår långa bilfärd mot vårt först delmål Prag! Frukosten är packad, klar att äta under första delen av resan. Vi stannar i Lund för att plocka upp Sebastian och Kaja. Kort därefter är mackorna och kaffet slut! Christopher, Helen och Uffe turas om att köra. När vi kommer till Rödby-Danmark får vi äntligen, efter snart 6 timmar, komma upp och sträcka på benen. Färjan tar ca  1 timma, och delar av den tillbringar vi ute på däck i den härliga solen! Väl framme Portgarden-Tyskland inhandlar grabbarna lite ’färdkost’ i form av ett flak cider, ett flak öl och en BiB rosé. Vi fortsätter köra i ca 2 timmar till, för att sedan stanna och äta lunch. Vi hamnar på en liten pittoresk tysk krog, där inredningen har sett sina bättre dagar, ungefär på 50-60talet… Menyerna är endast på tyska, och personalen talar knappt engelska. Vi lyckads tillslut hitta ETT ord som vi samtliga ikke-tysktalande känner igen, och det var Snizel! Samtliga, förutom Christopher, väljer denna rätt. Han var modig och prövar något annat som vi inte riktigt vet vad det är, och blev mkt nöjd. Våra snizlar smakar som dom ska. Varken mer eller mindre. Nästa stop i Tyskland, blir på en Mc’donalds för alla var kaffesugna. Dock tar denna restaurang inte någon form av kort, endast kontanter! Ca 1½ timma från Prag, försvinner helt plötsligt motorvägen ut i tomma intet, trots att vår gps visar tydligt att den finns. Vi blir omguidade några gånger, och vips så kör vi på en pytteliten väg inne bland husen. Den var mindre än en ko-stig! Vi tuffar vidare och litar helt blint på gps-tanten, och 45 minuter senare, när jag ärligt talat snart gett upp hoppet om att någonsin få se Prag, börjar vägen långsamt att bli större! Vi kör sedan parallellt med motorvägen, som visar sej att den inte e klar! Men ändå finns med i huvudet hos gps-tanten! Mkt konstigt! Men vi tappar inte speciellt mkt i tid, vilket var tur, för nu börjar alla vara trötta och hungriga. Väl framme på hotellet checkar vi in, och undersöker menyn i restaurangen. Inget faller i smaken så vi går ut en sväng och lyckas hitta en öppen kina-restaurang, som serverade den underbaraste kinamat jag smakat! Till notan fick vi en lite kopp körsbärsvin, och damerna ett varsitt armband. Sedan rumlade vi tillbaka hotellet, för att stupa i säng!

28/6 Klockan ringer kl 08:45 på måndag morgon, för gemensam frukost. Därefter beger vi oss ut på Prags gator! Vi äter lunch vid Karlsbron, och här fick vi för första gången känna på hur dyrt det är om man inte dricker öl! 20 cl cola kostade lika mycket som en 33 cl’s öl!!! Och sallad ska man heller inte äta, också onaturligt dyrt! När vi vandrat runt på Prags gator i flera timmar, beslutar vi oss att vandra upp till slottet. Varmt och jobbigt men väl värt det!!! På vägen upp inhandlas iskaffe på Starbuck’s. Senare under promenaden går jag och Christopher på en riktig bluff, genom att köpa en halvliter vatten för 30 czk, medans Helene går in i en butik på andra sidan gatan och får 3 L för samma peng! När vi vandrat runt slottet ett tag, inhandlat vykort och frimärken, promenerade vi ned igen. Nu är det dags att leta sej till middagsrestaurangen. 2 timmar, och många affärer senare, kommer vi fram till den lilla charmiga pub, vi blivit rekommenderade, U fleku. Grabbarna tog varsin öl, medans vi damer blev påtvingade varsin inhemsk snaps. Överraskande god! Smakade lite som pepparkaksdeg! Maten på menyn faller oss inte i smaken, så därför fortsätter vi vår vandring på Prags trånga och mysiga gator. Vi hamnar tillslut på en sportbar, med väldigt god mat! Mätta och belåtna, och jag med skoskav, beger vi oss tillbaka till hotellet. Vi vandrar runt lite i det anslutna köpcentrum’et innan vi beslutar oss för ett dopp i hotellpoolen! Efter 1 timmas bubblande stuper jag i säng, och de andra var nog inte långt efter.

29/6 Klockan ringer kvart i 7 på tisdagsmorgonen, eftersom jag inte packat klart kvällen innan. Efter en stadig frukost, packas bilen, och vi beger oss mot Pag i Kroatien. Jag sov mestadels de första 4 timmarna fram tills lunch. Vaknar lite då och då, för att se ut över vackra fält med korn och vinrankor. När vi körde på Autobahn över betongblocken, vaknar jag i ett sömntöcken i tron om att vi fått punktering och undrade varför i all sin dar vi fortsatte köra med ett trasigt däck?! I Wien stannade vi för lunch, några valde  Sushi, några Burger King. En tur blev det till godisdelen på IKEA, för att köpa lite färdkost. Där kunde man även köpa svensk vodka!!!

Väl inne i bilen igen, fick gps-tanten spunk! Guidade oss runt IKEA-centret 2 varv innan vi fick tyst på henne! Tydligen är IKEA i Österrike en otroligt viktig sevärdhet!

Många timmar senare kommer vi äntligen fram. Jag har haft otroligt ont i benen och rumpan under färden. Känner mej som en gammal kärring! VILKEN otroligt vacker ö vi kommit till!!! Tydligen vulkanisk, så därför finns inte så mycket vegetation, utan mest sten, lite gräs och lavendel. Vi fick se en glimt av havet, innan det var dags att inhandla frukost, packa in alla väskor och därefter gå ut och äta en otroligt god middag!!! Grabbarna hann häva i sej 1½ liter öl, som faktiskt var god, om jag får säja det själv, innan utekvällen var över. Väl hemma vankades det spel i form av antikrundan, trots att klockan började närma sej tolv….

30/6 Imorse knackade det på dörren kvart i 10. Frukosten klar! Var väl inte speciellt hungrig, eftersom det redan var väldigt varmt ute! Tur att det finns AC på rummet annars hade man inte kunnat sova! Efter frukost bär det av mot huvudstranden, med en fantastisk utsikt och perfekt tempererat vatten! Man frös inte när man doppade sej, utan blev bara skönt avsvalkad! Solskyddsfaktor 30 var välbehövligt i den starka solen, men dock hoppade jag över mina ben… dumt misstag… nu svider de som attan! Bra strand i övrigt men lite ’’turistigt’’. Det var ingen ren sandstrand, utan det var istället små polerade stenar, jättepraktiskt, för man fick därmed inte sand överallt! Efter 2 timmar, fick det var nog. Vi tog vägen förbi affären och väl hemma slängde vi ihop en pastasallad som vi all girigt slukade med hull och hår!!! Efter 1 timmas siesta och lite uppfräschning bär det av till en annan strand, lite mindre och charmigare, Sveti Marija. Jag håller mej dock i skuggan, eftersom mina ben gör sej påminda om att de fått tillräckligt med sol för idag! Kaja, Sebastian, Uffe och Christopher snorklade medans jag och Helene håller oss på land. Och jag vill lova att ALLA fått sin dos av sol idag, tror inte det var någon i sällskapet som inte har bränt sej. Kvällen avslutades på samma restaurang som dagen innan. Åter igen en kulinarisk upplevelse! Jag åt underbara musslor, och Christopher grillad bläckfisk. Alla i sällskapet avrundade med en stor glass! Sedan blev det en runda Melodifestival, innan vi upptäckte att klockan började närma sej 1. Trötta efter en lång dag tog de inte lång tid innan vi alla snarkade!

1/7 Torsdag morgon, usch vad trötta vi är! Vi kom iväg sent efter frukost, för jag fick kila ned på byn och införskaffa linnebyxor, ty mina ben ville inte ha sol idag heller! Väl iväg, körde vi en aning fel, hamnade på en minimal grusväg, med branta stup mot havet. Och ingen möjlighet att vända. Blev inte bättre av att vi hamnade bakom en lastbil som dammade ordentligt på oss! När vi efter en lång stund började skönja vår strand, kommer det ut en smått virrig tysk tant i vägen, och säjer att vi inte får köra vidare. Det visar sej att hennes man är på väg upp från stranden, där man även kunde campa, med en av de största husvagnarna jag sett! Det blev en lång kö av bilar, innan gubben kom långsamt tuffande. Lite roligt var att han skulle svänga i en hårnålskurva, förbi oss. Han fick köra en liten bit in i kurvan, för att sedan backa och räta ut släpet, innan han kunde fortsätta! Och tanten fick vandra före och stoppa fler bilar, eftersom möte på den smala vägen var totalt omöjligt! Stranden var sådär, väldigt mycket sten, som inte var lika polerade som på föregående strand. Jag var väldigt glad åt mina nyinköpta badtofflor, som även skyddar mor de många sjöborrarna som finns bland alla stenarna. Vi snorklade, plockade snäckor och solade i ca 2 timmar, innan det var dags att fara hem och äta lunch. Vägen hem var betydligt bättre, för då tog vi ’rätt’ väg! Stor och asfalterad, och man kunde köra fortade än 40 km/h. Lunchen avnjöts nere vid hamnen på en liten pizzeria, Ravelin. Goda pizzor! Sedan tog vi en låååång siesta, jag sov nog i 3 timmar! Innan middagen traskade vi runt lite i de små butikerna och på strandpromenaden. Efter att ha kollat runt lite på de andra matställena hamnade vi tillslut på samma som föregående kvällar. Bra mat till ännu bättre pris! Ikväll var det TP som stod och väntade å oss när vi kom hem, och några kalla öl! Men nu börjar det bli dags att åter knoppa in…

2/7 Fredag. Dagen började som vanligt med gemensam frukost. Bilen packas och därefter beger vi oss på upptäcktsfärd efter nya stränder! Vi åker i den riktning vi blivit guidade av Mats, vår husägare. Dock far vi lite för långt och den lilla grusväg vi färdas på försvinner ut i tomma intet. Dags att vända! Tur att vi har 4-hjulsdrift på bussen! Vi åker tillbaka ett par km, och parkerar i vägkanten för att vandra ned för en sluttning till en strand vi spanat in uppe ifrån vägen. Vandringen ned var lagom brant, men gruset i sluttningen gör det svårt att hålla balansen. Stranden är väldigt avskild, vi är de enda där till att börja med. Kom dock några båtar och la till, lite senare under dagen, men utan att störa oss nämnvärt. Vi snorklade, men det var fanns inte mycket att se. Solen värmde dock som vanligt väldigt bra! Vi stannade kvar på stranden i ca 2½ timma, innan vi började vår vandring uppför sluttningen. Om det var besvärligt att ta sej ned, var det inget mot att ta sej upp. Packning, rullande sten/sand och brant uppför= ingen bra kombination! Det sög ordentligt i vaderna och flåset fick sej också en omgång! Bilen var stekhet och det tog en lång stund innan AC’n kom igång. Väl hemma åt vi pastasallad och tog därefter siesta. Lite senare in på eftermiddagen gick vi ned till huvudstranden, för lite mera sol och bad. Vi strosade lite på byn innan vi gick hem och hoppade i duschen. Jag och Christopher vandrade iväg till internetcafét för att kolla hur det stod till i omvärlden. Vid 9-tiden var det dags att gå ut för att käka, och vi hamnade återigen på mysiga Ankora. Väl hemma väntade TP för dom spelsugna medans jag själv somnade som en stock.

3/7 Lördag morgon. Frukost i vanlig ordning och därefter begav vi oss till Sveti Marija. Vi snorklade och badade i 3 timmar. Precis innan vi skulle fara kom det en liten båt tuffande som sålde glass! Tyvärr hade vi redan bestämt att hoppa över lunchen för att ta glass på stan. Eller rättare sagt, tjejerna tog glass, och grabbarna tog pizza! Jag och Helen tog lite senare våra första egna öl. Pan hette den, och var helt OK enligt oss! Kall och en riktig törstsläckare! Därefter hem och vila, eller ska man kanske säja sova som en stock?! Jag och Christopher somnade vid halv 5-5 och vaknade vid 8! Vi gjorde oss i ordning och begav oss ut på jakt efter en ny kvällsrestaurang. Hamnade vid hamnen med utsikt över havet. Maten var OK, varken mer eller mindre. Servicen var dock under all kritik, likaså var vinet! Vi insåg därmed att gräset inte är grönare på andra sidan. Inte ens TV med fotbolls-VM och trevlig utsikt kunde rädda detta place från att hamna långt ned på vår lista över bra restauranger. Väl hemma igen tog vi varsin iskaffe och en vaniljbulle uppe på terrassen och snackade gamla filmer med kända och okända skådisar. Jag somnade vid halv 12 och de andra var inte långt efter…

4/7 Söndag, bara 2 dagar kvar nu…. Idag fick de som ville ta sovmorgon. Helen & Uffe uppe först som vanligt, och därefter Christopher. Själv drog jag mej till kvart i 10 innan jag orkade pallra mej upp. Vi 4 åt frukost tillsammans, och därefter vandrade vi ned till huvudstranden. Jag kom lite på efterkälken, eftersom jag ville skriva lite i semesterdagboken från föregående dagar! Det var väldigt varmt och kvavt nere på stranden, och inte ens havet gav svalka. Jag var väldigt rastlös, inte konstigt med det, det enda vi har gjort i 5 dagar är legat och solat! Christopher och jag vandrade lite på stranden, och jag tror jag doppade mej 10 gånger i löpet av en timme. När vi avverkat 1½ timma gick vi hem för att förbereda för lunch. Pastasallad blev det idag igen. Helen började fixa med salladen, medans Uffe och jag promenerade till affären för att införskaffa lite proviant och dryck. Christopher fick gå ned till stranden igen eftersom han hade glömt sina flipflops. Tur att Kaja & Sebastian var kvar! Efter lunch bar det upptäcktsfärd igen. Vi begav oss iväg utmed utsidan av Pag denna gång, i hopp om lite mera svalka. Vi hittade efter många om och men, ned till en strand i närheten av en camping. Stenigare strand fick man nog dock leta efter! Vi hittade en liten, liten plätt där stenarna var mer eller mindre acceptabla. Att sen komma i vattnet var sen lättare sagt än gjort! Om det var mycket sten på land, var det inget mot vad det var i vattnet! Och inte ville de ligga still heller! Toppa det med massor av sjöborrar så får man en mer eller mindre katastrof! Det visade sej lite senare att det fanns en ’röjd’ gång, vilket gjorde i & ur-trädandet ur vattnet betydligt enklare! Jag tyckte dock att det var fantastiskt roligt att snorkla på denna stranden! Vattnet var väldigt klart vilket gjorde att det fanns mycket att se på. Här bjöds på sjögurkor i mängder, sjöborrar, många snäckor (som tyvärr alla var bebodda), krabbor, många olika fiskarter och en och annan havstulpan. Tyvärr gick solen i moln så det blev lite kyligt. Vi härdade ut i 25 grader utan sol i ca en halvtimma, innan det började mullra i horisonten. Då beslutade vi oss att packa ihop och dra hem. Hemma igen turades vi om att duscha. Grabbarna spelade lite kort, och jag lite Kungen på datorn. Vid sjutiden gick jag ned till it-cafét, där jag bestämt date med folket hemma i Sverige. Jag stannade i 1 timma, och när jag kom tillbaka var det dags att äta middag. Helen och Uffe hade varit och bokat bord, och vis från kvällen innan, hade vi beslutat att hålla oss till Ankora. Efter att ha kundgjort att vi firade Helens födelsedag, bjöds vi på förrätten. Härlig lokalproducerad delikatesser från Pag; ost, rökt skinka, salta sardeller och oliver. MUMS! Efter varmrätten, tackade vi för oss och begav oss till en glassbar Mats hade rekommenderat. OJ!! Vilken glass!! Väldigt klara och fräscha smaker, ungefär som att äta sorbet fast det var vanlig gräddglass. Körsbär, citron och äpple blev nog favoriterna. Dit går vi gärna igen! När vi kom hem, spelade vi en runda Sverigespelet. Jag och Helen fick helt klart de svåraste frågorna! Tror de andra gjorde en kupp mot oss… nu är klockan snart 1, och de andra sover sedan 20 minuter tillbaka. Det är nog dags för mej att göra detsamma. Imorgon är det sista dagen på Pag. Håller tummarna för bra väder!!!

5/7 Sista dagen på Pag… solen strålar när vi beger oss till stranden. Efter lite oenighet väljer vi att fara till Sveti Marija. Tyvärr märker vi när vi kommer fram och har traskat ned för sluttningen, att stranden är knökfull. Helen & Christopher vandrar runt till de omkringliggande stränderna, men där var det de samma. Lite buttra sätter vi oss i bilen igen. Vi satsar på att åka på utsidan istället. Vi hamnar offroad på dårligt underhållna grusvägar, där man inte vill möta några andra bilar, vilket vi naturligtvis gör, och får därmed flera gånger backa upp i buskarna! Stränderna vi hittar under 1½ timmas letande är oerhört ogästvänliga, och det får plats max 2-3 personer på de jämnare partierna. Vilka redan är upptagna av endera nakna tyskar med livrädda hundar eller italienare, också dom med allt dinglande i det fria. Vi beslutar oss att fara tillbaka till stranden vid campingen som vi fått lämna dagarna innan på grund av solbrist och åska. Idag var det dock sol så det räckte till och blev över! Vi hittade till och med en remsa som var någorlunda att ligga på, och några ställen man kunde vada i utan att bli ihjälstucken på borrar. Jag håller fortfarande fast att detta är den absolut bästa stranden för snorkling! Vattnet är klart ned till 10 m, och massor av fiskar av olika de slag! Sveti Marija i all ära, men där är sikten långt ifrån densamma. Inte gör det saken sämre att det går att köpa glass precis i närheten heller! Vilket vi gjorde med jämna mellanrum! Mums! Vi stannade i 3 timmar innan vi vände kosan hemåt för lunch. Den avnjöt vi på torget i form av pizza, lasagne och kall Pan-öl. Sedan blev det en tur på stan, och ned för att kolla om det fanns några vattenskotrar för uthyrning. Gudskelov gjorde det inte de! Vid 6-tiden gjorde vi ett nytt försök till Sveti Marija, och denna gång hade vi bättre tur! Vattnet var ljummet, och det fanns många olika roliga fiskstim! Vi snorklade, plockade lite snäckor och sten till mitt fat, och solade en sista gång på Pag’s stränder innan det var dags att bege sej hemåt.

På kvällen efter att ha tankat, handlat, gjort mackor, packat det sista samt duschat gjorde vi ett sista besök på Ankora. Vi blev inte besvikna denna gången heller, fast vi nu är något trötta på menyn! Vi avslutade kvällen på den goda glassbaren, fast ingen egentligen hade plats för mer i magen. Uffe var den enda vettiga som stod över, medans vi andra mer eller mindre tryckte ned våra goda glassar! Sedan strosade vi vackert hem och somnade fort, eftersom vi denna sista dag hade hoppat över siestan.

6/7 Tisdag morgon, hemfärdsdag.

Klockan ringde halv 7, ville verkligen INTE gå upp! Lyckades Släpa mej upp vid kvart i 7 och gjorde ett sista ryck. Rev ur sängkläderna, och bar ned alla väskor. Alla hade lite dåligt morgonhumör, ingen hade väl lust att lämna vackra Pag, och allra minst sätta sej i bilen och färdas de dryga 220 milen hem. Vi har beräknat att resan hem ska ta ca 4 dagar, eftersom det skulle göras några stop på vägen. Vi färdades i drygt 2 timmar innan vi kom fram till Plitvice National Park. Jag sov i vanlig ordning en bra bit av vägen. Men jag säjer då det! WOW!!! Vilken syn!!! Helt oslagbart!!! Vi gick en 9 km lång slinga, med massor och åter massor av vattenfall, oslagbar utsikt och perfekt promenadväder. Vi gick på specialgjorda träbryggor, så att man hamnade precis ovanför det klara turkosa vattnet. I de små sjöarna, som bands ihop med de tusentals små och stora vattenfallen, simmade massor av fisk. Om man stod 20 meter ovanför vattnet, så såg man med lätthet alla fiskarna! Vi såg även många fina fjärilar och blommor, och vild mynta, som växte i de grunda partierna av vattnet. Vandringen inklusive lunchbreak, tog ca 4½. Efter glass, kiss och vätskepaus rullade vi vidare med vår lilla minibuss. Vidare under resans gång hade vi kontakt med Jakob, som fick hjälpa oss att hitta ett hotell i Wien, där beslutat för att övernatta. Han hittade några stycken och vi valde det första alternativet (bad choice). Vi ringde och bokade in 3 rum, vilket senare skulle visa sej vara de 3 sista. Gps-tanten guidade in oss till en del i Wien, där minst varannan butik var en erotik/sexshop! Efter en del svängande hit och dit, och några smärre trafikföreteelser senare, kom vi fram till hotellet. Alla hungriga och trötta, packade vi in alla väskor i receptionen. Redan där fick vi lite negativa vibbar. Väldigt mörkt och slitet. Och de blev INTE bättre av att kliva in i hissen, som var stor som en skokartong, och påstods ha kapacitet till att klara 450 kg. DET betvivlar jag starkt!!! Gnisslande och ryckande tog den oss upp till våra våningar, där vi fick nästa negativa vibb, denna var lite större. Inredningen var nog från 40-50-talet, och INGET, utom möjligtvis madrasserna hade blivit utbytt, och några av lampknapparna. De sistnämnda hade man, av den troliga anledningen att man ville ’blinga’ till det, bytt ut till rostfria imitationer i plast. I badrummet fick man duscha i ett sittbadkar, och det gick ej att hänga upp duschslangen, så fick vackert hålla i den! OM man fick på vattnet vill säja. Man var tvungen att vara stark som en oxe för att få fler än 5 vattendroppar/minut. Sängarna stod med ett tungt sängbord emellan, som omöjligen gick att flytta pga platsbrist. Det var ett under att 2 personer kunde vistas därinne, om inte den ena var på toa vill säja. Mötas mellan sängarna var en smärre omöjlighet. Men vi hade i alla fall TV! Som var dubbad till tyska på alla kanaler…. TV’n lyckades Uffe btw starta med tån i sömnen, eftersom den stod precis i fotändan till sängen. Kan väl tilläggas att den inte var helt i fullängd. Sängen alltså. Men värst var det iallafall när vi kom till Kaja och Sebastians rum! De kom nedstormande till receptionen och beklagade sej över att de inte hade något badrum! Och inget gemensamt fanns på samma våning. Den enda toan som fanns i övrigt låg på bottenvåningen. Kaja hade till och med öppnat garderoben, i hopp om att där inne, kanske det skull kunna gömma sej en litet litet badrum. Men ikke! Vi gick och kollade, och kunde först konstatera att det fått ’bröllopssviten’ med STOR ironi!!! För sängarna stod inte som i våra andra rum, bredvid med sängbord emellan, utan på längden efter varandra!! Som på tåg! Vi skrattade gott!! Men till det positiva ska väl tilläggas att vi hittade deras badrum, gömt bakom utgångsdörren, så man såg det inte förens man stängde dörren. Sen var det väl inte det fräschaste badrummet i världen, och luktade inte speciellt gott. Och när man öppnade toadörren, så skrapade den i toastolen. Men det var i alla fall ett badrum på rummet! Nästa skratt vi fick var efter Sebastians besök på herrarnas. Där var nämligen en pissoar, med plats för 1½ person, och en liten toa. Men när man stod vid pissoaren kunde man inte komma varken ut eller in på toan! Vi får väl tillägga att vi var både trötta och hungriga, men vi skrattade oss dubbelvikta och så att tårarna sprutade!! Med detta i bagaget, gick vi gatan upp till en restaurang vi blivit rekommenderade. Där fick vi TV med fotboll, underbart gott nybakt bröd och supergod mat! Det räddade kvällen, kan man lugnt säja! Efter middagen vandrade vi till Eurostar Hotel, som tydligen var i samarbete med vårt hotell, för att använda internet. Denna gång när vi skulle bokade hotell, ville vi se bilder och recensioner! Vi hittade ett, vad vi hoppas på, är ett bra hotell strax norr om Berlin. Därefter vandrade vi småfnittrande och med positivt peppade, hem till vårt ’fina’ hotell. Jag somnade som en stock, och sov hela natten.

6/6 Till frukost visade det sej att alla sovit bättre än förväntat, till och med bra! Personalen var trevlig, matsalen var charmig och frukosten faktiskt helt ok. Vi packade ned alla väskor till receptionen och Uffe hämtade bilen. Vi hade lite problem med att öppna sidodörren men tillslut fick Uffe till det. Väskorna stuvades in efter konstens alla regler. Och nu görs  upptäckten att dörren inte går att stänga… och när det problemet är löst så görs nästa upptäckt. Den att vi inte kan stänga dörren för då kommer vi inte ut igen. Pust och stön! Vi ringer några samtal och hittar tillslut en verkstad som kan hjälpa oss. Eftersom vi står på ’parkering förbjuden’ måste vi dock flytta bilen, och beslutar att åka en bit med dörren öppen. En liten nedförsbacke och en liten inbromsning senare, är dörren dock stängd iallafall. Vi knappar in adressen och börjar köra. Men när vi kommer fram till den angivna adressen, finns där ingen verkstad, om man inte räknar en antik verkstad från 20-talet vill säja! Där kommer däremot ut en söt gammal tant med förkläde och knut på huvudet. Inte ett ord engelska kunde hon och Sebastian lyckas heller inte förstå henne, med sin knappa skoltyska. Vi kör tillbaka till shell-macken där vi stannat och tankat 10 minuter tidigare, för att fråga om vägen. Christopher ringer igen till verkstaden och får adressen upprepad. Han gör några fler sökningar, innan han tillslut gör ett mellanslag, och vips så ska vi tydligen vara i Wien istället. Pust och stön igen! 45 minuter åt fel håll, plus snurrande och letande efter adressen, och nu åter 45 minuter tillbaka, så är vi, innan dörren är lagad 2 timmar sena. Vårt nästa stop, Auschwitz ligger därmed i farosonen, eftersom vårt hotell i Berlin inte går att avboka. Vi hittade tillslut ÄNTLIGEN fram till verkstaden. Lite komiskt var att gatan hette exakt samma, om man bortser från mellanslaget, låg i närheten av en shell-mack, och på bägge adresserna fanns verkstäder, den ena från tidigt 1900-tal den andra betydligt nyare! Problemet tog mindre än 2 minuter att fixa, med hjälp av en liten tång och en penna. Vår resa kunde äntligen, efter ett snabbt stopp på Shell och 2½ timme efter tidsplanen, starta mot Auschwitz.  Den resan kom att visa sej att bli allt annat lätt och smidig. Vi hamnar i bilkö pga av olycka så vi blir ytterligare försenade. Rakel (som numera gps-tanten heter) får guida om oss, vilket gör att vi hamnar på småvägar och tappar ytterligare tid. Sen är det dags för oändligt många vägarbeten! Resan mot konsentarationslägret skulle ha tagit, inklusive lunch och kisspauser, 3½ timmar. Istället blir det en resa utan lunch och med VÄLDIGT effektiva kisspauser och tuffa bilförare som inte lämnar en sekund åt slumpen, kom att ta 5 timmar. Halv 6 anländer vi, och kommer på att när vi ska betala parkeringen, att vi numera är på Polskt territorium, och de har en helt egen valuta! Som tur är, tar de även emot euro. Vilket ingen i sällskapet har några kvar… Alla gräver i sina fickor och plånböcker, innan Uffe tillslut finner en. Vi skyndar mot portarna, eftersom de stänger kl 19,00. Vi hade beräknat att vara framme kl 2 och därmed ha 4 timmar på oss därinne. Vilket vi nu alltså inte har. Väl inne vänder turen något. Vi får en guide, gratis till på köpet och rundturen ska ta 1½ timma. Perfekt! Vi börjar vår vandring runt de många tegelbyggnaderna, och där slutar väl de glada minerna för denna dag. Stämningen inne på lägret är full av sorg och ondhet. Vår guide upprepar historien för oss, och vi känner oss alla väldigt illa till mods. Vi ställer oss frågan om och om igen; HUR KAN MAN BEHANDLA ANDRA MEDMÄNNISKOR PÅ DETTA SÄTT???!!! De rum som berörde mej mest var när man fick se, hår, skor, och resväskor samlat bakom stora glasväggar. Dessa rum, som en gång varit fångarnas sovsalar, har man sett otaliga gånger på bilder i historieböckerna och på TV. Vad dessa bilder aldrig har kunnat framkalla på mej tidigare, är den rastlösa känsla av obehag som kom krypande längs med ryggraden. När man tog första klivet in i de olika rummen, ville man bara vända och gå ut igen. Man kan inte beskriva alla känslorna med ord, som vi fick uppleva under guidningens gång. Inne i gaskammaren fick man se en skymt av det lidande den orsakat. På de gråsvartnande betongväggarna, kunde man se klösmärken efter de som förtvivlat försökt ta sej ut när de väl insett att något inte stod till som det skulle… Turen tog lite längre än beräknat och eftersom vi skulle vidare till Berlin, och hade 5 timmar kvar att köra, beslöt vi oss att inte följa med på den andra delen av guidningen, som skulle ha tagit oss till ruinerna av Birkenau. Tydligen så var det inte mycket kvar, eftersom nazisterna lyckades bränna ned det mesta, när ryssarna och amerikanarna stormade dem. Med tunga steg, och i alla fall jag med tryckande huvudvärk, vände vi tillbaka till bilen. Den lilla tur vi haft när vi väl kom till Auschwitz, lämnade vi kvar där. Vi hamnade i ytterligare köer, och vi var alla väldigt hungriga eftersom vi inte ätit sedan halv 1. Naturligtvis hittade vi inga matställen vid vägen, förutom Mc’donald’s, och det vägrar Sebastian att äta. Och inte hade vi tid att stanna 2 gånger, eftersom vi var redan låg många timmar efter tidsschemat. Enda gången vi kände att vi hade turen VÅR sida var när vi, efter att ha varit vrålhungriga i ca 2 timmar, lyckades hitta en Pizza Hut, som skulle till stänga när vi kom fram. Lyckligtvis hann vi beställa!!! Oj, så glada vi blev!!! Pizza har nog aldrig smakat så gott, som när vi girigt slukade i oss de tjocka slice’arna inne i bilen. Mätta och belåtna fortsatte vi resan mot Berlin. Och åter igen vänder vår lilla tur. Vi hamnar bakom ett brett släp som tar upp 2½ fil, och omöjlig att köra om. Vi ligger bakom denna, på Autobahn, i ca 45 minuter i en hastighet av ca 85 km/h, i stället för 130… detta gör att vi kommer fram till hotellet kl 2 på natten. Receptionisten kom ut och mötte oss och hälsade oss välkomna. Hotellet var väldigt mysig, och sängarna super, i alla fall enligt våra trötta ryggar.

8/7 Torsdag morgon. Vi sov tungt och vaknade utvilade till en trevlig frukost. Vi får lite problem vid utcheck, eftersom vi trodde att frukosten ingick, men det gjorde den tydligen inte. Vi får vackert betala den extra avgiften. Fy Hotels.com! Nästa problem uppstår när vi ska boka nästa hotellnatt. Internet kastar nämligen ned oss hela tiden. Jag får låna telefonen och ringer hotels.com för prisinfo. Tyvärr inga hotell som ligger inom vår prisklass, eller enligt vår hemrutt. Vi bokar in oss på ett Formula 1 hotell lite söder om Berlin, för 290:-/rum och natt. Väl färdiga med allt detta bestyr, beger vi oss in till Berlin City för att ’turista’ lite. Vi parkerar på Hauptbahnhof, och börjar sedan vår jakt på Berlinmuren. Vi hamnar vid Brandenburger Tor och Pariser Platz. Vi vandrade därefter Unter den Linden nedmot Alexanderplatz. Alla var törstiga, så jag föreslog en iskaffe på Starbucks. Alla var på! Ända tills vi kom innanför dörren, och det var 50 före oss i kön… Sebastian och Kaja ville inte gå med oss vidare, för de ville shoppa, så vi lämnade dem där. Vi hittade ett 10-tal caféer till med iskaffe, men ingen tog kort! Vad är detta för U-Land??? Och storstad till på köpet! En lång varm och törstig promenad senare hittar vi en uttagsautomat, och sedan, naturligtvis en Starbucks (som alltid tar kort). Vi skyndade oss över gatan, och lyckas göra oss så pass förstådda att vi får beställa vad vi vill ha. Lyckliga och betydligt svalare vandrar vi vidare! Vi ändrade våra planer och svängde av in på Friedrichstrausse, för att istället gå till Check Point Charlie. Där hopades turisterna i flockar för att få sina pass stämplade, bli fotograferade med och av ’vakterna’ eller trängas för att komma in till Berlin-murs-muséet. Vi gjorde endast det sistnämnda, och det i en kort stund, tills vi upptäckte att det till mestadels bestod i att läsa skyltar med text, och det skulle kosta 120:-/p att gå in. Vi beslutade att det inte var värt de. Vi fortsatte vår jakt på muren, och hittade den tillslut, inte alls långt från C.P.C Vi vandrade längs med den ca 125 m långa muren, och förundrades över hur tunn den egentligen var. Tunn men hög! Värmen var påtaglig och vi började bli hungriga. Nu började jakten på en restaurang! Vi vandrade vidare, genade genom Grober Tiergarten, och kom tillslut fram till ett ställe som serverade mat. Den var sådär, men vi blev mätta. Vi vandrade tillbaka till parkeringen, och eftersom vi hade lite tid över, beslöt vi oss för att gå en sväng inuti den berömda Centralstationen. Där var det tågbanor högt upp och långt ned, kors och tvärs! Vi strosade lite i de affärer som fanns därinne. Naturligtvis tog de skyhöga överpriser! Vi tog oss tillbaka till bilen och åkte till vårt hotell. Vi fick våra rum och packade in våra väskor. Uffe, Helen, Christopher och jag åkte till en affär, som Rakel guidade oss till. Den låg mitt i ingenstans, och troligtvis bredvid ett reningsverk! Vi handlade lite snacks och dryck som nästa dags färdkost. På hemvägen tittade vi ut några restauranger, för kvällens middagsmål. Tillbaka på hotellet så hittade jag internet, medans de andra tog en öl ute i solen, där de träffade en annan svensk familj, som var på väg till Italien. Vid kvart över 8 begav vi oss för att äta. Vi valde den grekiska restaurangen, vi sett tidigare. Maten var kanon, och vi kunde inte fått en bättre sista kväll på vår semester! Väl hemma hittade vi en liten flygande djurpark i våra rum! Hos Helen & Uffe var det en gigantisk gräshoppa, och hos Christopher och mej var det en geting, en pappalångben, en fluga och två môttfeff’lr.  När djurparken släppts ut, eller gått en ond bråd död till mötes gick vi till sängs relativt tidigt.

9/7 Fredag Morgon. Klockan ringde kl 9.00 men för en gång skull var jag redan vaken. Jag sov dårligt under natten pga värmen i rummet. Luften stod still trots öppet fönster. Halv 10 var vi alla samlade i bilen igen. Vi stannade till på Mc’Donald’s för en snabbfrukost. Därefter fortsatte vi vår hemfärd i ca 2½ timma innan vi stannade till på Burger King för att utfodra grabbarna. Tjejerna klarar sej på lite svalkande Milkshake. Nästa stopp blev inte förens på Bordershoppen i Tyskland. Där blev det dyrt! Några nya whiskey-sorter, bla. En Laphroaig 3 wood! Sedan bev det lite nya viner, får väl se om man köpt grisen i säcken eller ej! Det hade kommit några nya sommersby-smaker också, som ’bara måste prövas’! Ett tungt lass senare begav vi oss mot färjan som skulle ta oss över till Rödby/Danmark. Vi satt ute på däck i den härliga nordiska solen under den timmeslånga båtfärden. Väl inne i Danmark började vi spana efter en lämpligt lunchrestaurang, eftersom alla nu började bli ordentligt hungriga! Vi hittade en vägkrog ca 1 timma från färjan. Där blev det motsvarande Pannbiff och stekt färskpotatis. Helen fick utbrott, för det kostade pengar att gå på toa, även för matgäster. Efter många om och men, fick hon tillslut besöka den utan avgift. Vi begav oss mätta till bilen, och fortsatte mot vårt sista stop, Lund. Kaja och Sebastian skulle packa om och fixa till i lägenheten. Sedan var det nu bara ca 3 timmar kvar tills ’hemmaplan’…  Det blev ett litet stopp norr om Halmstad för att handla lite nödvändiga frukostgrejer och tanka. Väl hemma möttes vi av katterna, som verkade väldigt glada att husse och matte var tillbaka igen. De åmade sej som bara den! Linéea undersökte bilen medans vi bar ut alla väskor. Vi packade om spriten så den hamnade i bagaget på Pandy (våran blåa 740), och diverse väskor som vi inte behövde mer. Det packades upp och stuvades undan och grejades fram till halv 1 på kvällen. Då började samtliga i sällskapet göra sej klar för natten. Innan förste man var klar, sov jag redan djupt. De var allt för denna gång, och på söndag börjar verkligheten igen… inget mer ’stek-stek-stek’ på Pag’s stränder, i alla fall inte detta året. Och  förhoppningsvis har Lindell’arna tröttnat på att terra mej med sitt ’slurkande’. Hoppas går ju alltid!